Cyklist i kollision med vildsvin

Med marginalerna på fel sida hade jag lätt kunnat hamna på Aftonbladets löpsedel efter gårdagens cykeltur. Nu blir det ett blogginlägg – i sann cykelambassadörsanda – på Pedelkraft2018.se istället. Aldrig tidigare har jag önskat mig en kamera på cykelhjälmen…  men för att styrka den här smått osannolika händelsen hade det varit kul 🙂

Söndagen bjöd på fint och blåsigt väder. Jag bestämmer mig tidigt för att ”idag är en bra dag att lufta mig själv och min MTB”, istället för att trampa på traniern i garaget. Plockade fram lite varmare kläder, pumpade däcken och fyllde vattenflaskan. Sedan bar det av på cykelbanan mot Skultuna. Det blåste motvind och jag fick ligga på. Mitt mål känns avlägset och jag såg fram mot när jag fick svänga av vänster in på Skultunavägen mot Ramnäs. Då skulle skogen skydda mot vinden. Här låg lite snö i vägkanterna och det knastrade om löven när hjulen rullade över dem. Luften var krispig och fartvinden bet skönt i kinderna.

Ett annat intresse jag har är djur och natur, så ofta när jag är ute på vägarna spanar jag efter vilt, mer eller mindre medvetet. Det är alltid kul att se ett rådjur, en älg, en ormvråk eller det som bjuds för dagen! För dagen noterade jag att det pågick jakt i skogarna. Bilar stod parkerade på olika platser och en skylt visade att jakt var på g. Jag närmade mig småbackarna vid Bovallen. Vägen svängde lätt vänster och jag passerade hygget som gjordes för något år sedan.

Sedan hände allt så fort. Jag hörde plötsligt det välbekanta ljudet när ett djur knäcker grenar och prasslar i löven.  Där stod vildsvinet mitt på vägen, cirka tio meter framför mig. Oklart om det var en galt eller en sugga. Klövarna skrapade mot asfalten när djuret skulle bestämma vilken riktning den skulle hålla för att komma över vägen. En mötande bil får grisen på andra tankar, ytterligare en gång ändrar den kurs och lite på sladd passerar den mellan oss.  Jag vet ju att en gris sällan kommer ensam. Under sekunderna detta på gick hörde jag hela tiden att det fanns flera grisar kvar i skogen. En tanke jag hann tänka var ”Snälla grisar, stanna kvar där och ta inte samma väg som er kompis.” För då hade det inte varit osannolikt att jag blivit nockad av ett vildsvin 🙂

Efter den här annorlunda fortsatte cykelturen utan fler oväntade inslag. Jag nådde mitt mål, fyllde på med energi och vilade en stund. Ett par timmar senare tog jag samma väg hem, passade platsen där jag mötte grisen. Denna gång var det tack och lov lugnt, inga fler vildsvin på vägen. Bara det pulshöjande minnet förföljde mig hem 🙂

maria.visti@lfbergslagen.se
Jag heter Maria Visti, är 36 år och bor i Västerås. Just nu tränar jag för Vätternrundan på under 10 timmar.
Maria Visti

Hej!

Logga in för att registrera dina cyklade kilometer, se din personliga statistik och ändra dina uppgifter.

Glömt lösenord?

Vill du vara med i Pedalkraft? Skapa konto här.

Det börjar med dig!

Var med i vår cykelutmaning Pedalkraft 2018 – tillsammans förändrar vi världen.

Genom att skapa ett användarkonto godkänner du våra Deltagarvillkor.

Har du redan ett konto? Logga in

Glömt lösenord?