Vätternrundan 2018. Check!

I lördags förmiddag rullade jag tillsammans med två kamrater över mållinjen i Motala. Tillsammans hade vi klarat av de 30 milen runt Vättern 🙂 Våra känslor och upplevelser efter loppet är olika. En är sprudlande glad, en annan har cyklat med krampkänningar i 15 mil och ska sälja cykeln för att aldrig köra loppet igen, en tredje har dubbla känslor för prestationen som genomförts.

Mina förberedelser inför årets lopp är 80 träningsmil ute och jag kände mig stark! Som jag skrivit tidigare har jag haft svårt att få till långpass. Visst det handlar alltid om prioritering men som våren utvecklade sig har dem fått stryka på foten för min del . Veckan inför loppet var min stora utmaning att undvika att bli förkyld som resten av familjen hemma. Det klarade jag mig från. Men Mr R lyckades inte kurera sig så för hans del blev det DNS. Så tråkigt eftersom jag sett fram mot att trampa runt tillsammans med honom. Det är ju vi som peppat varandra mest för att nå det högt satta målet på under 10 timmar. Den magiska gränsen!

Den 15 juni klockan 22.08 lämnar vi Motala, pirriga, pigga och laddade! På förhand har vi bestämt att första stoppet görs i Jönköping. På vägen dit kommer vi ifrån varandra, hamnar i olika klungor. När vi passerar kontrollen i Ölmstad väntar en av oss i depån men det missar vi. 🙁 Innan Jönköping är vår grupp samlad igen och vi upplever två incidenter på lite håll. Den första efter att ha passerat en passage där vägen är avsmalnad, hör vi hur cyklister bakom oss missat detta och kraschar. Strax efter är det en ensam man som är en hårsmån från att bli påkörd av en bil. Jag byter några ord med honom, för om jag varit i hans ställe skulle adrenalinpåslaget varit stort. Han däremot är inte nämnvärt påverkad. Fast det har kanske med rutin att göra? Han gjorde sin 37:e runda!

Så långt man ser är det ett pärlband av röda cykellysen. Klockan 01:54 kommer vi till Jönköping. Nu är det mörkt, svårt att säga men under sommaren blir det nog inte så mycket mörkare än det vi upplever just nu. Här blev det ett lite längre stopp, ca 20 minuter. Efter att fyllt på med köttbullar och mos sätter vi oss på cyklarna igen och drar vidare. Nu är det backar som ska klaras av. Någonstans mellan Fagerhult och Hjo kommer krampen hos ”den andra” av oss. Det är tufft, här gäller att fokusera på positiva tankar.

Det är gryning, fåglarna börjar kvittra och vi är framme i Hjo klockan 04:45. Nu är det ljust ute. Här blir det en snabb kaffe innan vi drar vidare. Det är ”bara” ca 13 mil kvar! Vi trampar på, oftast tillsammans med andra grupper av cyklister. Ibland pratas det i gruppen, ibland är det tyst. Det märkas att alla varit igång och cyklat ett bra tag, en del är pigga, andra är trötta och behöver gräva djupt för att mata på. En bit innan kontrollen i Boviken är nedräkningen till mål nere på tvåsiffrigt. Det är en lycka att det står 90 km istället för 110! Här gör vi ett kort stopp. När man lämnar Boviken startar man i uppförsbacke, inte helt skönt med 22 mil i benen! Nu är det inte många mil innan vi kommit runt norra änden av Vättern. Det är en milstolpe i sig, vi är på ”rätt” sida.  En del av den här sträckningen in till Motala delas riksväg 50 stundtals med bilister, eftersom vi kommer tidigt på dagen är den inte så mycket biltrafik ännu. Sista kontrollen innan mål är Medevi. Längs den här mindre vägen har boende vaknat till. Några sitter på vägkanten och hejar, en del spelar musik. Det peppar och ger lite ny energi så vi kommer hela vägen in. Klockan 9.33 är vi äntligen i mål!

Som ni säkert räknat ut klarade jag inte mitt mål. Jag är alltså den med ”dubbla känslor efter prestationen”. Å ena sidan kan jag vara nöjd eftersom jag genomförde loppet och förbättrade min tid sen sist. Å andra sidan är jag lite besviken efter att inte klarat det som jag siktade mot.

Nu ska säcken knytas ihop efter årets VR. För egen del fylls den av ett flertal lärdomar och erfarenheter när det gäller allt från förberedelser och genomförande. Till exempel går det inte att stanna för att äta köttbullar, såna långa stopp finns det inte utrymmer för 🙂 .

Jag kommer ladda om och köra igen nästa år! Varför? För att jag gillar att cykla och inte har gett upp den för mig magiska gränsen!

maria.visti@lfbergslagen.se
Jag heter Maria Visti, är 36 år och bor i Västerås. Just nu tränar jag för Vätternrundan på under 10 timmar.
Maria Visti

Hej!

Logga in för att registrera dina cyklade kilometer, se din personliga statistik och ändra dina uppgifter.

Glömt lösenord?

Vill du vara med i Pedalkraft? Skapa konto här.

Det börjar med dig!

Var med i vår cykelutmaning Pedalkraft 2018 – tillsammans förändrar vi världen.

Genom att skapa ett användarkonto godkänner du våra Deltagarvillkor.

Har du redan ett konto? Logga in

Glömt lösenord?